Tag: #wakingupmovie


Tankarna om den scenen som alla vet hur den slutar – Fotografen Harald Sandø ifrån Mariestad berättar

Vem är Harald Sandø?

En norsk filmare som blev som blev svensk i 2010.

Du har arbetat som både stillbildsfotograf och videofotograf. Vad lockade med att ansvara för fotot (filma) i projektet Falks Grav?

Det var ett jättespännande manus och projekt lett av två mycket inspirerande individer. Att “skjuta” (filma) med kameran Red Epic lockade och även att få filma ett historiskt projekt var en fantastisk utmaning som jag inte kunde tacka nej till.

Red Epic = En avancerad kamera som används i många Hollywood filmer, och som kan filma upp till 5K.

Vad hade du för visioner om fotot för filmen? Vilken stil såg du framför dig? Fanns det nån film som du inspirerades av?

Ljuset är extremt viktigt, och jag ville att det skulle vara så naturligt som möjligt. Om man studerar ljuset i filmer av t.ex. Ridley Scott (Gladiator, Blade Runner etc), ser man hur ljus och skugga spelar tillsammans. Vidare önskade jag att filmen skulle ha en ’’klassisk’’ film look med snygga åkningar och utsnitt. Allt för att sätta historien i fokus och dra tittarna in i denna värld.

Vilka var de största utmaningarna för din del under inspelningen?

Att ändra dygnsrytmen. Hela inspelningen var en stor och fantastiskt bra utmaning för mig. En utmaning som innebar att jobba med ett otroligt bra team för att berätta en otrolig historia.

Rent allmänt, vad inspireras du av?

Jag inspireras av bra historier, och få möjligheten till att vara med och berätta dom. Att få bidra till en positiv utveckling i världen och inspirera människor.

Vad tyckte du om inspelningen? Vad förvånade dig?

Jag förväntade mig faktiskt inte ett så välsmort team och så bra skådisar. Den svåraste scenen var nog helt klart avrättningsscenen med så många statister och så mycket planering. Den var kanske också den roligaste. Fantastisk planering och fantastisk genomförande av alla.

En speciell sak med den här filmen är att många som ser filmen vet hur den kommer sluta. På Hökensås så spelades avrättningsscenen in. Hur planerades den här scenen? Hur gick diskussionerna?

Denna scen var faktiskt en av dom få scenerna där vi inte blev helt eniga om alla kameraplaceringar på första location scouting. Regi hade en idé om hur den skulle genomföras, men det tog tid att sätta denna idéen fullt ut i praktiken. En utmaning var att vi skulle få 50 statister att se ut som flera hundra. Räls ersattes med handhållen kamera. Många detaljer var tvunget att planeras in i minsta detalj, så som placering av vagnar, hästar, statister och skådisar och hur dom skulle röra sig. Efter första besöket på denna platsen kom vi tillbaka mitt under inspelningen av filmen för att spika detaljerna, vilket vi lyckligtvis lyckades med. Även om allt var planerad på förhand ville vi ändå kunna improvisera lite under inspelningen.

Location Scouting = besök på inspelningsplatserna innan inspelning

Som enda gång i filmen så går vi här in i Jonas Falks Point of view, vilket gör att tittarna ser allt som händer ur Jonas perspektiv. Vad var tanken med detta?

För mig var tanken dels att få tittarna att komma närmare Jonas känslor när han stod inför att avrättas, men också att man skulle undvika för mycket blod och gore. Att vi filmade onetake gjorde också att vi snyggt kunde få med besökarnas reaktioner och känslor i bild.

Onetake; Hela scenen är filmad i en tagning. 

Vad har du för drömprojekt?

Håller på med ett projekt som heter ”Waking Up Movie”, som jag sitter och skriver på. Det är ett “open source” filmprojekt om en positiv framtid där jag skriver merparten, men även får mycket feedback, kommentarer och förslag från målgruppen för filmen. Annars hade det varit mycket roligt att vara A-Foto på en Hollywoodfilm av t.ex. Steven Spielberg.

Open Source; målgruppen för filmen är med i skaparprocessen av filmen. Bland annat manusskrivandet.

Berätta en adekdot om Falks Grav eller om filmen.

Varje dag kunde varit en anekdot. Men en som jag kan berätta om skedde under inspelningen av avrättningsscenen. Vi skulle fånga kaotiska bilder av publiken efter avrättningen. Regi frågade om vi kunde filma med ”rörlig” (handhållen) kamera och jag tolkade det på mitt sätt. Kanske överdrev jag lite när jag dansade runt med Reden (kameran) i armarna, inför hela teamet och alla statisterna som brast ut i ett asgarv över den ”spastiska norrmannen”.

 

Harald Sando(2)