Tag: #tibro


Gästgiveriet, Balteryds gård – Etnologen Inger Widhja ifrån Tibro berättar

Fokus Inspelningsplats; Balteryds Gård

Balteryds Gård var ursprungligen en kronogård som ägdes av staten, men friköptes till skattegård under 1700-talets andra hälft.  Balteryd var ett rusthåll där man höll en ryttare med häst och utrustning och där ryttaren kallades ut i krig vid behov. Detta var det arrende eller skatt man betalade för att få bruka gården. Samma släkt brukade gården från 1500-talet till 1942. Före laga skiftet 1853 låg gårdarnas bostadshus, ladugårdar och andra byggnader som en liten by i anslutning till nuvarande gårdsplan. Därefter flyttades husen i byn ut i sydlig och västlig riktning från den ursprungliga platsen. En gård blev kvar, dagens Hembygdsgård, vars mangårdsbyggnad var nybyggd redan i mitten av 1840- talet

 

Vem är Inger Widhja?

Sedan 1988 arbetar jag på Västergötlands museum i Skara, ett av Västra Götalands tre regionmuseer. Efter att ha växt upp hos mina morföräldrar på deras ålderdomliga lantbruk i Värsås, mellan Skövde och Hjo, känns det tryggt och naturligt att välja en yrkesbana som folklivsforskare och museipedagog.

Precis som Per Wahlström så har du flera roller i det här projektet. Förutom att du bidragit vid researchen för filmen så skådespelar du. Framförallt så ser vi dig som Etnolog. Vad gör en etnolog och vilka kunskaper tillför du i projektet?

På museet har jag dramapedagogiska historielektioner med barn i alla åldrar. Jag guidar också vuxengrupper, har berättarkvällar och utbildar lärare för att nämna något. Det jag fick lära av mina morföräldrar ligger som en gedigen grund i mitt arbete när jag levandegör och berättar om tider som flytt.

Traditioner och folktro runt livets och årets högtider ligger mej också varmt om hjärtat att förmedla.

Berätta om ditt engagemang i filmen! Har du gjort flera filmprojekt tidigare?

Min roll var “Gästgiverska” som det heter på skaraborgska. Jag tog emot Bödeln då han i ösregnet kom för att äta och övernatta i gården. Jag har varit med i några andra historiska filmningar tidigare och då bl.a. som en klok gumma på 1700- talet.

Filmerna har handlat om Sveriges första veterinär Petter Härnqvist. Han startade den första veterinärutbildningen i Sverige 1775 i Skara. Jag spelade då en klok gumma som kokade sina dekokter i en trefotad gryta i en öppen spis i en av friluftsmuseet Fornbyns stugor. Dessutom var jag sakkunnig och rekvisitör när det gällde alla skådespelarnas kläder bl.a. Dessa filmer visas i utställningen om Petter i Veterinärhistoriska museet i Skara.

Kände du till Falks Grav sen tidigare? Vad lockades du av med historien om Falks Grav?

Jag har bott på både Hökensås och på dess sluttning i många år, inte så långt från graven.

Som Folklivsforskare/etnolog har jag kommit i kontakt med nedtecknade folkminnen om hur avrättningen gick till och bödelsdrängens makabra efterarbete med den halshuggne.

Berätta en anekdot om Falks Grav eller om filmen.

En av mina yngre bröder och hans kompisar hade som sport sedan de blev bilburna att ta med tjejer till Falks grav efter mörkrets inbrott. Där skrämde de väl slaget på de stackars flickorna.

Vad har du för drömprojekt?

Jag drömmer om att få lära den yngre generationen gammal traditionell handlingsburen kunskap i kombination med teori om hur det förhöll sig förr i det gamla bondesamhället. Tråkigt nog är det inte många unga idag som vet hur de enklaste göromål utfördes som t.ex. tvätta kläder med björkaska, koka såpa, laga mat över eld i en öppen eldstad, baka bröd på häll, koka salvor och medikamenter med läkeväxter/örter, karda, spinna etc. Kunskaper som är på utdöende.