Tag: #jonasfalk


Tidaholms Anstalten & Falks Kristna Tro – Annwor Haglund ifrån Habo berättar

Fokus Inspelningsplats; Suntaks Gamla Kyrka

Kyrkan är byggd i romansk stil med engelska förebilder i början av 1100-talet, materialet är huggen sandsten och kalksten. I kyrkan finns målningar från 1400-talet och kyrkans väggar är prydda med vapensköldar från 16-1700-talet . I slutet på 1800- talet bestämde sig sockenborna för att bygga en ny och större kyrka byggmästaren som anlitades fick den gamla kyrkan i delbetalning. Men av någon anledning gick han i konkurs och den gamla kyrkan blev kvar. Först som ödekyrka, men restaurerades på 1950 talet.

 

Vem är Annwor Haglund?

Jag, är socionom och diakon i Svenska kyrkan. Jag arbetar sedan 1992 som själavårdare på kriminalvårdsanstalten i Tidaholm.

Kyrkscenerna i filmen är inspelade i Suntaks Gamla Kyrka. Vad har du för koppling till den platsen? Har du besökt den tidigare? Vad tycker du om kyrkan?

Jag har besökt Suntaks gamla kyrka ett par gånger – en mörk januarieftermiddag och en regnig septemberdag. Det är en fantastisk gammal kyrka. Århundraden av människors glädje, hopp, förtvivlan, tro finns under valven, i valven. Det är stort, även om kyrkan inte är så stor .

Kände du till Falks Grav innan projektet? Berätta!

Sedan jag och familjen flyttade neråt Jönköping i början av 1990-talet har jag nu och då hört talas om postrånaren Falk och hans grav. En av damerna i vår besöksgrupp har berättat att hon – när hon var ung – tillsammans med sin mamma ibland satte blommor på graven. Jag har också varit med på bevakad permission med en intagen, då vi bl.a. besökte Falks grav. Av vilken anledning vi stannade där kommer jag inte ihåg, men det var en solig och vacker dag, och det var fint att stanna till uppe på tallmon.

I filmen är du en av filmens Experter. Du pratar om Falk och hans tro och hur detta påverkade hans öde. Vad lockade dig med historien och vilka kunskaper kände du att du kunde tillföra till filmen?

Det som lockade mig, där jag tänkte att mina erfarenheter kanske kan tillföra något i filmen ”Falks grav”, är just när det gäller den enskildes inre resa. Den dömdes upplevelse av misslyckande och utsatthet, hans inre brottningskamp med sina erfarenheter av livet och om han – egentligen – har några möjligheter, några rättigheter att leva i samhället, att byta spår och leva ett liv som kan vara värt att levas.

Tidaholmsanstalten är klassad som en av Sveriges tre Klass 1 anstalter. Här sitter intagna som begått liknande brott som det rånmord som Falk begick. Dessa sitter idag på långa fängelsestraff. Vilken uppgift har du? På vilket sätt kan du hjälpa dessa intagna? Berätta om ett fall du känner att du har påverkat en intagen!

Min uppgift här i Tidaholm är att möta den enskilda människan i hans livssituation. Att vara samtalspartner, att vara någon som kanske kan se saker från ett annat perspektiv. Detta sker genom enskilda samtal, samlingar och gudstjänster.

Varje människa äger sin livsberättelse, och den har jag inte rätt att förmedla. Men så här kan det vara – och har varit – ibland: En man söker kontakt med mig. Han kanske uttrycker livsångest, hopplöshet, uppgivenhet: ”jag har förstört allt för alla, för dem som står mig närmast, för mig själv”, ”vad har jag att komma ut till”, ”det är ingen idé”. Men mannen har ändå tagit kontakt och sökt hjälp! Och min uppgift är då att hjälpa honom att berätta sin livsberättelse, lyssna till honom, hjälpa till att vända och vrida, se från olika perspektiv, uppmuntra, ”tappa inte taget”, ”ge inte upp”, hålla fast i hoppet där inget hopp finns. Och sakta, sakta får han fatt i livsgnistan, kan hålla den vid liv. Han vågar lyfta huvudet och upptäcka att det kanske ändå finns ett hopp och en framtid. Om jag har påverkat; det vet jag inte. Men jag har varit där. Sett honom, lyssnat till honom. Tagit honom på allvar. Uppmuntrat honom.

I väntan på avrättningen möter Falk fångvårdsprediktanten Lefverente som han får stor tilltro till. Enligt Lefverentes åsago så blir Falk stegvis mer och mer troende. Det byggs upp ett lugn inom honom. När Falk på väg mot avrättningen passerar Torkelsryd (Brandstorp), samma väg som han flydde på efter rånet året innan, så säger Jonas följande till Lefverente “Då jag reste denna vägen förra gången bodde mörkrets andar i mitt hjärta. Nu ska jag än en gång komma hit, men nu gudskelov är jag lyckligare än vad jag var då.”. Enligt Herman Lindqvist så kunde troligtvis Falk blivit benådad. Med detta citat i åtanke. Varför bad inte Falk om benådning?

Jag vet inte varför Jonas Falk inte bad om nåd. Fängelseprästen Lefverente hade som uppgift att förbereda den dödsdömde på döden. Prästen och den dömde Jonas Falk möttes i många samtal. Kanske kom Jonas fram till att Gamla Testamentets syn “ett liv för ett liv” var rimligt (öga för öga, tand för tand). Kanske tänkte han, så som många jag har mött ”jag har förspillt rätten att leva i det här samhället, det finns ingen plats för mig”. Kanske tänkte han ”jag har funnit frid i min själ, och så är det gott att få dö, hellre än att sitta en livstid i fängelse”. Utifrån citatet i frågan ovan kan väl det sista påståendet vara relevant, ”Att ta sitt ansvar och få dö med frid i sin själ.”

 

KYRKA OMGJORD

Detta är ingången till Suntaks gamla kyrka som är med i filmen

Om att gestalta Falk – Skådespelaren Oscar Steen ifrån Tidaholm berättar

Fokus; Inspelningsplats

Smedstugorna är tre mycket välbevarade så kallade smedstugor från slutet av 1700-talet placerade på Turbinhusön mitt i Tidaholm. Smedstugornas har flyttats till Turbinhusön från sin tidigare placering på Smedjegatan. De är inredda i så kallad “sekelskiftesstil” och visar en boendemiljö för arbetare vid Tidaholms bruk. Ursprungligen bodde smeder vid Tidaholms Bruk i stugorna. Varje stuga hyste två familjer som hade ett rum vardera och delade köket.

 

Du spelar rollen som Jonas Falk. Vad har du för koppling till Falks Grav?

Ungefär den samma som de flesta Tidaholmare och Habobor. Jag har fått historien berättad för mig under grundskolan. Jag tror nog att det var i årskurs två eller tre. Jag minns att där fanns någon sorts utställning på vinden i polishuset.

Har du någon likhet med Jonas Falk?

Att vara en envis jävel, att driva på saker även om de inte alltid är så genomtänkta. Sedan är jag ju lika gammal som han var när han avrättades, vilket ger en tankeställare.

Varför tackade du ja till att spela Jonas Falk och hur förberedde du dig för rollen som postrånaren Jonas Falk?

Jag fick höra talas om Johan och Johns projekt via djungeltelegrafen hemifrån. De är båda två vänner ifrån förr och jag tycker att det är fantastiskt roligt att få medverka i en film på hemmaplan! De viktigaste förberedelserna var kanske inte att läsa på om de sociala förutsättningarna. De var givetvis intressanta, men det som verkligen hjälpte mig var att se till vår samtid och hur människor idag, i Sverige, tvingas in i brottslighet och fattigdom. Det är lätt att distansera sig till historien när den läses som just historia, men historien om Jonas Falk är fortfarande dagsaktuell. Tyvärr.

Smedstugan i Tidaholm förvandlades dels till en förfalskarverkstad och dels till en pantbank. Dessa scener utspelas under olika perioder i historien. Det är två kritiska skeenden i Jonas liv. Hur förberedde du dig inför dessa scener?

Samma som ovan. Att skaffa ett nytt prästbetyg i mitten på 1800-talet kan liknas med att byta ut sin identitet idag. Allt vi sparar idag i databaser, lån, foton, läkarjournaler, belastningsregister, tweets osv. sov är våra prästbetyg idag. Pantbanksscenen är en häleriscen där man absolut inte behöver gå långt för att hitta beröringspunkter med vår samtid. Jonas behöver kapital, men saknar tillgångar. Han skaffar sig tillgångar illegalt och vill byta dessa mot kapital. Pantmannen vet att Jonas är desperat och sitter i maktposition och erbjuder ett mindre kapital än tillgångarnas värde. Jonas som agerar på illegal mark får finna sig i affären eftersom pantmannen agerar i maktposition. Jonas kan inte ta till hjälp utifrån och pantmannen kan lugnt profitera på Jonas situation. Dessa två situationer må ha hänt för mer än 150 år sedan men vill man närma sig psykologin hos Jonas så behöver jag inte se längre än nedför gatan.

Varit i Smedstugan tidigare?

Den är mindre än vad jag mindes den från dagisutflykterna. Nu undrade jag mest hur många familjer som bodde i varje rum.

Du var med under alla inspelningsdagar (dramasekvenserna). Hur var inspelningen? Vad förvånade dig?

Inspelningen var underbart smidig och rolig. Ett fantastiskt organisatoriskt konsstycke! Vissa dagar var längre, andra kortare. De som var längre var de med regn (avrättningen) eller som spenderades knäståendes på grus (fängelsescener). Känslan var att alla andra dagar gick väldigt snabbt, men det beror kanske på att man jobbade med så underbara människor.

Du som är uppväxt med historien om Falks Grav. Berätta en anekdot om Falks Grav

Första gången jag var ute vid graven så hade området blivit attackerat av en aggressiv parasit som skadade tallarna. Barren och barken trillade av. Resultatet var att hela området runt graven var täckt av roströda, infekterade tall avlagringar. Känslan av död hängde i luften.

Vad har du för drömprojekt?

Jag skulle vilja, som min morfar, starta någon form av kulturverksamhet på outforskad mark. Såsom en professionell teater i en stad som Tidaholm, älvdalen eller Kristianstad. Någonting som gör att mindre orter får tillgång till något så enkelt som aktuell konst. Och göra det till en naturlig del i vardagen. t ex Fredag 18:00 “Fan de kör Tjuvar nere på scenen klockan sju, hänger du med och så tar vi en öl sen på Bryggeriet”. En fungerande teater bör kunna anställa runt femton personer på heltid och med en bra verksamhetsplan skapa någonting som gör staden unik och hyperaktuell, varje säsong! Sedan skulle jag jättegärna sätta upp en enmansföreställning baserad på Errol Norstedts liv!

 

Oscar Steen tillsammans med Anton Ekenberg

Bilden är ifrån Filmen. Till vänster Anton Ekenber till höger Oscar Steen