Tag: #habo


Om rollen som domare, domarens roll i samhället – Per Calgren ifrån Habo berättar

Fokus Inspelningsplats; Habo och Gustav Adolfs bygdegårdar

I Musik- och Hembyggdsparken finns 7 byggnader som flyttats dit från olika delar av Habo. Den första byggnaden som flyttades till parken var Profossbostället som plockades ner stock för stock och återuppbyggdes i parken 1968. Salemskapellet byggdes 1899 och flyttades till platsen 1995. Stena Gustavs stuga uppfördes som en backstuga 1830 och användes som permanentbostad fram till 1938.

Vem är Per Carlgren? jobb, ålder, hobbys etc?

Jag är en man som nyss fyllt Sjuttio år. Jag är gift sedan fyrtioåtta år tillbaka och har fyra barn och åtta barnbarn. Numera är jag pensionär sedan fem år tillbaka. Har tidigare bl.a. jobbat som fritidspedagog, dramalärare, vaktmästare och fuskat som syokonsulent. Jag tycker mycket om sport och att arbeta i trädgården. Sång och musik ligger mig varmt om hjärtat. Sjunger gärna och bra om jag får säga det själv. Spelar även ukulele och piano och är ute och underhåller ibland. Har haft teatern som hobby i över fyrtio år, ja ibland är ju hela familjen involverad i teatern.

Du spelar den domare som dömer Jonas och Anders till döden. Vilka likheter har du med en domare och hur förberedde du dig för rollen.

De likheter som jag känner att jag har med en domare är att att alltid försöker vara så rättvis som möjligt och att alla är lika inför lagen både fattig som rik.  Har faktiskt tidigare gjort en roll som domare i en uppsättning som handlade om Pigan Charlotta Larsdotter som döms till döden hon blev halshuggen utanför Jönköpings Slott år 1860. Detta var den sista offentliga avrättningen som genomfördes i Jönköping. För att förbereda sig för rollen var det bara att läsa manuset så att det satt i ryggmärgen det är då man blir ett med rollen.

Du deltog i Affekt Films förra produktion Estrid, den om Svenskt Tenns grundare Estrid Ericson. Du spelade där en man som var starkt emot kvinnlig rösträtt. Nu spelar du en domare i 1850-talets Sverige. Vilka av alla de karaktärerna som du gestaltat är dina favoriter?

Som nummer ett på listan är pjäsen” Hughie” av Eugene O”Neill  handlingen utspelar sig i en hotellfoaje i tidigt 30tal i Amerika. Det är spelaren Erie Smith som berättar om sitt liv för receptionisten Charlie.  Som nummer två är pjäsen “Swedenhielms” skriven av Hjalmar Bergman där jag gjorde rollen som Rolf Swedenhielm Jr, uppfinnare till yrket precis som sin far Rolf Swedenhielm sr.  Nummer tre är rollen som Paradis-Oskar i “Rasmus på Luffen” av Astrid Lindgren.

På Habo och Gustaf Adolfs Hembygdsgård spelades Falks föräldrarhem in där begåvade Love Lundgren gestaltar Jonas Falk som ung. I Salemskapellet som ligger alldeles intill spelades den viktiga rättegångsscenen in. Vad tyckte du om inspelningen?  

Det är väl inte så mycket att orda om själva inspelningen mer än att det var som vanligt lång väntan innan det blev dags att agera. Det kändes lite konstigt att vara alldeles själv med inspelningsteamet och inte ha någon att spela emot. Detta är ju den stora skillnaden mot teater som jag är mest van vid ex. föreställningen om August i Paltebo på Friarstråt som jag kom ifrån dagen innan. Annars så tyckte jag att det var en trevlig dag tillsammans med alla statister och alla i filmteamet. Det lilla Salemskapellet låg vackert insprängt i sommargrönskan.

Vad har du för drömprojekt?

Mitt drömprojekt det är väl det som ligger framför en just nu. Har börjat repetera på Hedebyborna med premiär den 3 juni. Ett drömprojekt som jag har som aldrig blev av är Tobaksvägen av Erskine Caldwell. Den handlar om fattiga farmare i depressionens USA. Där skulle jag ha spelat Jeeter Lester så jag hoppas att det är någon som vill sätta upp detta drama..ja detta är mitt drömprojekt.

 

IMG_0048

Per Carlgren genom kameralinsen

Tidaholms Anstalten & Falks Kristna Tro – Annwor Haglund ifrån Habo berättar

Fokus Inspelningsplats; Suntaks Gamla Kyrka

Kyrkan är byggd i romansk stil med engelska förebilder i början av 1100-talet, materialet är huggen sandsten och kalksten. I kyrkan finns målningar från 1400-talet och kyrkans väggar är prydda med vapensköldar från 16-1700-talet . I slutet på 1800- talet bestämde sig sockenborna för att bygga en ny och större kyrka byggmästaren som anlitades fick den gamla kyrkan i delbetalning. Men av någon anledning gick han i konkurs och den gamla kyrkan blev kvar. Först som ödekyrka, men restaurerades på 1950 talet.

 

Vem är Annwor Haglund?

Jag, är socionom och diakon i Svenska kyrkan. Jag arbetar sedan 1992 som själavårdare på kriminalvårdsanstalten i Tidaholm.

Kyrkscenerna i filmen är inspelade i Suntaks Gamla Kyrka. Vad har du för koppling till den platsen? Har du besökt den tidigare? Vad tycker du om kyrkan?

Jag har besökt Suntaks gamla kyrka ett par gånger – en mörk januarieftermiddag och en regnig septemberdag. Det är en fantastisk gammal kyrka. Århundraden av människors glädje, hopp, förtvivlan, tro finns under valven, i valven. Det är stort, även om kyrkan inte är så stor .

Kände du till Falks Grav innan projektet? Berätta!

Sedan jag och familjen flyttade neråt Jönköping i början av 1990-talet har jag nu och då hört talas om postrånaren Falk och hans grav. En av damerna i vår besöksgrupp har berättat att hon – när hon var ung – tillsammans med sin mamma ibland satte blommor på graven. Jag har också varit med på bevakad permission med en intagen, då vi bl.a. besökte Falks grav. Av vilken anledning vi stannade där kommer jag inte ihåg, men det var en solig och vacker dag, och det var fint att stanna till uppe på tallmon.

I filmen är du en av filmens Experter. Du pratar om Falk och hans tro och hur detta påverkade hans öde. Vad lockade dig med historien och vilka kunskaper kände du att du kunde tillföra till filmen?

Det som lockade mig, där jag tänkte att mina erfarenheter kanske kan tillföra något i filmen ”Falks grav”, är just när det gäller den enskildes inre resa. Den dömdes upplevelse av misslyckande och utsatthet, hans inre brottningskamp med sina erfarenheter av livet och om han – egentligen – har några möjligheter, några rättigheter att leva i samhället, att byta spår och leva ett liv som kan vara värt att levas.

Tidaholmsanstalten är klassad som en av Sveriges tre Klass 1 anstalter. Här sitter intagna som begått liknande brott som det rånmord som Falk begick. Dessa sitter idag på långa fängelsestraff. Vilken uppgift har du? På vilket sätt kan du hjälpa dessa intagna? Berätta om ett fall du känner att du har påverkat en intagen!

Min uppgift här i Tidaholm är att möta den enskilda människan i hans livssituation. Att vara samtalspartner, att vara någon som kanske kan se saker från ett annat perspektiv. Detta sker genom enskilda samtal, samlingar och gudstjänster.

Varje människa äger sin livsberättelse, och den har jag inte rätt att förmedla. Men så här kan det vara – och har varit – ibland: En man söker kontakt med mig. Han kanske uttrycker livsångest, hopplöshet, uppgivenhet: ”jag har förstört allt för alla, för dem som står mig närmast, för mig själv”, ”vad har jag att komma ut till”, ”det är ingen idé”. Men mannen har ändå tagit kontakt och sökt hjälp! Och min uppgift är då att hjälpa honom att berätta sin livsberättelse, lyssna till honom, hjälpa till att vända och vrida, se från olika perspektiv, uppmuntra, ”tappa inte taget”, ”ge inte upp”, hålla fast i hoppet där inget hopp finns. Och sakta, sakta får han fatt i livsgnistan, kan hålla den vid liv. Han vågar lyfta huvudet och upptäcka att det kanske ändå finns ett hopp och en framtid. Om jag har påverkat; det vet jag inte. Men jag har varit där. Sett honom, lyssnat till honom. Tagit honom på allvar. Uppmuntrat honom.

I väntan på avrättningen möter Falk fångvårdsprediktanten Lefverente som han får stor tilltro till. Enligt Lefverentes åsago så blir Falk stegvis mer och mer troende. Det byggs upp ett lugn inom honom. När Falk på väg mot avrättningen passerar Torkelsryd (Brandstorp), samma väg som han flydde på efter rånet året innan, så säger Jonas följande till Lefverente “Då jag reste denna vägen förra gången bodde mörkrets andar i mitt hjärta. Nu ska jag än en gång komma hit, men nu gudskelov är jag lyckligare än vad jag var då.”. Enligt Herman Lindqvist så kunde troligtvis Falk blivit benådad. Med detta citat i åtanke. Varför bad inte Falk om benådning?

Jag vet inte varför Jonas Falk inte bad om nåd. Fängelseprästen Lefverente hade som uppgift att förbereda den dödsdömde på döden. Prästen och den dömde Jonas Falk möttes i många samtal. Kanske kom Jonas fram till att Gamla Testamentets syn “ett liv för ett liv” var rimligt (öga för öga, tand för tand). Kanske tänkte han, så som många jag har mött ”jag har förspillt rätten att leva i det här samhället, det finns ingen plats för mig”. Kanske tänkte han ”jag har funnit frid i min själ, och så är det gott att få dö, hellre än att sitta en livstid i fängelse”. Utifrån citatet i frågan ovan kan väl det sista påståendet vara relevant, ”Att ta sitt ansvar och få dö med frid i sin själ.”

 

KYRKA OMGJORD

Detta är ingången till Suntaks gamla kyrka som är med i filmen