August 2014


Tidaholms Anstalten & Falks Kristna Tro – Annwor Haglund ifrån Habo berättar

Fokus Inspelningsplats; Suntaks Gamla Kyrka

Kyrkan är byggd i romansk stil med engelska förebilder i början av 1100-talet, materialet är huggen sandsten och kalksten. I kyrkan finns målningar från 1400-talet och kyrkans väggar är prydda med vapensköldar från 16-1700-talet . I slutet på 1800- talet bestämde sig sockenborna för att bygga en ny och större kyrka byggmästaren som anlitades fick den gamla kyrkan i delbetalning. Men av någon anledning gick han i konkurs och den gamla kyrkan blev kvar. Först som ödekyrka, men restaurerades på 1950 talet.

 

Vem är Annwor Haglund?

Jag, är socionom och diakon i Svenska kyrkan. Jag arbetar sedan 1992 som själavårdare på kriminalvårdsanstalten i Tidaholm.

Kyrkscenerna i filmen är inspelade i Suntaks Gamla Kyrka. Vad har du för koppling till den platsen? Har du besökt den tidigare? Vad tycker du om kyrkan?

Jag har besökt Suntaks gamla kyrka ett par gånger – en mörk januarieftermiddag och en regnig septemberdag. Det är en fantastisk gammal kyrka. Århundraden av människors glädje, hopp, förtvivlan, tro finns under valven, i valven. Det är stort, även om kyrkan inte är så stor .

Kände du till Falks Grav innan projektet? Berätta!

Sedan jag och familjen flyttade neråt Jönköping i början av 1990-talet har jag nu och då hört talas om postrånaren Falk och hans grav. En av damerna i vår besöksgrupp har berättat att hon – när hon var ung – tillsammans med sin mamma ibland satte blommor på graven. Jag har också varit med på bevakad permission med en intagen, då vi bl.a. besökte Falks grav. Av vilken anledning vi stannade där kommer jag inte ihåg, men det var en solig och vacker dag, och det var fint att stanna till uppe på tallmon.

I filmen är du en av filmens Experter. Du pratar om Falk och hans tro och hur detta påverkade hans öde. Vad lockade dig med historien och vilka kunskaper kände du att du kunde tillföra till filmen?

Det som lockade mig, där jag tänkte att mina erfarenheter kanske kan tillföra något i filmen ”Falks grav”, är just när det gäller den enskildes inre resa. Den dömdes upplevelse av misslyckande och utsatthet, hans inre brottningskamp med sina erfarenheter av livet och om han – egentligen – har några möjligheter, några rättigheter att leva i samhället, att byta spår och leva ett liv som kan vara värt att levas.

Tidaholmsanstalten är klassad som en av Sveriges tre Klass 1 anstalter. Här sitter intagna som begått liknande brott som det rånmord som Falk begick. Dessa sitter idag på långa fängelsestraff. Vilken uppgift har du? På vilket sätt kan du hjälpa dessa intagna? Berätta om ett fall du känner att du har påverkat en intagen!

Min uppgift här i Tidaholm är att möta den enskilda människan i hans livssituation. Att vara samtalspartner, att vara någon som kanske kan se saker från ett annat perspektiv. Detta sker genom enskilda samtal, samlingar och gudstjänster.

Varje människa äger sin livsberättelse, och den har jag inte rätt att förmedla. Men så här kan det vara – och har varit – ibland: En man söker kontakt med mig. Han kanske uttrycker livsångest, hopplöshet, uppgivenhet: ”jag har förstört allt för alla, för dem som står mig närmast, för mig själv”, ”vad har jag att komma ut till”, ”det är ingen idé”. Men mannen har ändå tagit kontakt och sökt hjälp! Och min uppgift är då att hjälpa honom att berätta sin livsberättelse, lyssna till honom, hjälpa till att vända och vrida, se från olika perspektiv, uppmuntra, ”tappa inte taget”, ”ge inte upp”, hålla fast i hoppet där inget hopp finns. Och sakta, sakta får han fatt i livsgnistan, kan hålla den vid liv. Han vågar lyfta huvudet och upptäcka att det kanske ändå finns ett hopp och en framtid. Om jag har påverkat; det vet jag inte. Men jag har varit där. Sett honom, lyssnat till honom. Tagit honom på allvar. Uppmuntrat honom.

I väntan på avrättningen möter Falk fångvårdsprediktanten Lefverente som han får stor tilltro till. Enligt Lefverentes åsago så blir Falk stegvis mer och mer troende. Det byggs upp ett lugn inom honom. När Falk på väg mot avrättningen passerar Torkelsryd (Brandstorp), samma väg som han flydde på efter rånet året innan, så säger Jonas följande till Lefverente “Då jag reste denna vägen förra gången bodde mörkrets andar i mitt hjärta. Nu ska jag än en gång komma hit, men nu gudskelov är jag lyckligare än vad jag var då.”. Enligt Herman Lindqvist så kunde troligtvis Falk blivit benådad. Med detta citat i åtanke. Varför bad inte Falk om benådning?

Jag vet inte varför Jonas Falk inte bad om nåd. Fängelseprästen Lefverente hade som uppgift att förbereda den dödsdömde på döden. Prästen och den dömde Jonas Falk möttes i många samtal. Kanske kom Jonas fram till att Gamla Testamentets syn “ett liv för ett liv” var rimligt (öga för öga, tand för tand). Kanske tänkte han, så som många jag har mött ”jag har förspillt rätten att leva i det här samhället, det finns ingen plats för mig”. Kanske tänkte han ”jag har funnit frid i min själ, och så är det gott att få dö, hellre än att sitta en livstid i fängelse”. Utifrån citatet i frågan ovan kan väl det sista påståendet vara relevant, ”Att ta sitt ansvar och få dö med frid i sin själ.”

 

KYRKA OMGJORD

Detta är ingången till Suntaks gamla kyrka som är med i filmen

” fick höra att det såg komiskt ut” – Berättaren Per Whalström ifrån Tidaholm berättar

Fokus Inspelningsplats; Vulcanön

Vulcanön är den plats som betytt mest för Tidaholms utveckling. I mitten på 1800 talet blir Hans Henrik Von Essen ägare till Tidaholms gård, där han 1868 uppför en tändsticksfabrik som skulle döpas till Vulcan, efter Hans Henriks fullblodshingst som han köpt i Ryssland. Detta är en tid då Sverige går från det fattiga lågutvecklade landet, till det som skulle göra Sverige till ett bland de rikare och mest utvecklade industrinationerna i världen. Idag är Vulcans tändsticksfabrik numera Swedish Match norra Europas enda tändsticksfabrik och den mest utvecklade och moderna i hela världen.

 

Vem är Per Wahlström?

Jag föddes för 55 år sedan mitt i Tidaholm, granne med Vulcans Tändsticksfabrik och ån Tidan. Jag är gift med Maria som är konstnär, frilansjournalist och undersköterska. Vi har tre vuxna barn. Sedan 14 år tillbaka jobbar jag på Tidaholms Museum som museipedagog och lokalhistoriker. Tidaholms historia ligger mig varmt om hjärtat, och jag föreläser om industrihistoria och jobbar även med olika historiska barnprojekt. Har sen barnsben varit en samlare, vilket resulterat i att jag nu samlat på mig diverse tekniska prylar, från märklinlok till stora veterantraktorer. Alla mina utrymmen är fyllda med cyklar från 1800-talet, veteranmopeder, tändkulemotorer, veteranbilar och en alldeles egen brandbil tillverkad 1925 på Tidaholms Bruk. Fick 2012 Tidaholms kulturpris för mitt engagemang i Tidaholms historia.

Hur kom du i kontakt med historien om postrånarna Jonas Falk och Anders Frid?

Första gången jag hörde talas om Falks Grav var nog i 10-12 års åldern, och det var min morfar han tog med mig dit och berättade om platsen. När jag blev äldre tog jag med mina kompisar dit både dagtid och kvällstid för att kolla om blommorna var färska. Och när mina barn började växa upp så var vi där och smög runt. Sen när vi kom hem berättade jag historien om Falks grav. De tyckte det var oerhört spännande att höra om hemskheterna. När jag började jobba på Tidaholms Museum, så hade vi spökvandringar på vinden och då berättade jag historien för barnen. Det är ett stycke lokalhistoria som har en sann bakgrund där sedan händelserna börjar gå över mot det övernaturliga, och oförklarliga. Detta gör den här historien till en överlevare, tack vare folktradition och att många olika versioner har berättats genom åren.

Runt om i Skaraborg och Småland så är platsen Falks Grav vida känd. Vad med historien om Jonas Falk intresserar/fascinerar folk? Varför tror du att både SVT, P3 och nu Affekt Film väljer att göra längre program om Jonas Falk?

Människan har alltid varit intresserad av det övernaturliga och det oförklarliga. Det finns inte så värst många liknade berättelser i vårt land så därför är den extra intressant och lockar en bred publik. Vårt immateriella kulturarv är viktigt att förmedla, och det är lätt och viktigt att nå ut till alla och där är Tv, film och radio de största hjälpmedlen.

I filmen har du rollen som berättare och skrev även berättarmanuset. Vad lockade med detta uppdrag och hur förberedde du dig? Har du gjort något liknande tidigare?

Allt eftersom tiden har gått så har jag fördjupat mig mer och mer i denna spännande historia. Jag har letat i folklivsarkiv, läst domarprotokoll och fått hjälp från olika personer som har samma intresse som jag. Jag har alltid gillat att berätta om historier för andra människor, att fängsla och lära ut är några av mina mål. Och framför allt att hålla historierna levande. I mitt arbete på Tidaholms Museum händer det något varje dag, det finns alltid nya områden som jag måste finna och leta kunskaper om. Men aldrig förut har jag gjort ett helt berättarmanus till en film. Men den utmaningen gav mig blodad tand så jag skulle inte tveka att göra flera liknade projekt.

Du arbetar till vardags på Tidaholms Muséum och har en stor kännedom om Skaraborgs historia, men kanske framför allt Tidaholms historia. Vilken plats har Falks Grav i Tidaholms historia?

Flera gånger om året har jag guidade bussturer i Tidaholms kommun, och där tar jag upp viktiga platser och händelser som har betydelse för kommunens historia och utveckling. Och när bussen kommer till det vackra och sägenomspunna Hökensås så tar Falks Grav upp en stor del av tiden där. Och på senare tid har många museibesökare frågat efter vägen till Falks grav . Då kan jag inte låta bli att berätta den fascinerande historien. Vilket oftast resulterar i att sällskapet snabbt ger sig av mot besöksmålet. Och ju kändare historien blir ju viktigare är det för både Habo och Tidaholms Kommuner att tydliggöra hur man tar sig dit genom bra skyltning och utmärkning av farleder. Eller så kanske det är en del av spänningen att söka sig dit på krokiga avvägar för att äntligen efter ett letande nå målet.

Platsen Falks Grav är en av Sveriges mest mytomspunna platser. Har du nån anekdot om Falks Grav?

För ett antal år sedan skulle ett sällskap med ungdomar bege sig sent en lördagskväll till Falks grav, stärkta av öl och andra drycker skulle de imponera på sina respektive flickvänner . De tände ljus och uppförde sig allmänt stökigt och nonchalant vid platsen, efter denna manlighetsrit var det dags att bege sig hemåt. Då uppstod det första problemet, bilen vägrade starta och ljusen man tänt blåstes ut i den annars så lugna natten. Nu var inte modigheten lika uppenbar längre och ingen ville frivilligt ge sig av till fots för att söka hjälp. Man fick helt sonika låsa in sig i bilen och invänta morgonen. Och när ljuset äntligen kom tillbaka så klev man ur bilen för att börja gå och söka hjälp. Vid en snabb titt åt graven såg man att det var uppstädat och det satt nya blommor vid korset. Alla fick mer eller mindre panik och ville därifrån, bilägaren gjorde ett sista försök med att starta bilen, och den hoppade igång som inget hade hänt.

I filmen spelar du också en polis som griper Jonas Falk i Stockholm. Scenen spelades in på Vulcanön i Tidaholm. Vad har vulkanön för plats i Tidaholms historia?

Jag skulle som sagt agera polis, min uppgift var att ta fast Jonas Falk när han kommer tillbaka till Stockholm. En murare vid namn Andersson hade upptäckt Falk och ville ha tillbaka sina kläder som denne pantsatt. I min roll som polis, agerar jag bryskt och hårt. Falk trycks upp mot Litografiska Verkstans tegelvägg, på såpass hårt att blodvite uppstår. Jag binder fast hans händer resolut med ett rep, och tar en sprattlande och motsträvig Falk mot polisstationen. Efteråt fick jag höra att det såg komiskt ut. I verkligheten hade det säkert varit tvärtom.

Vad har du för drömprojekt?

Att göra film är jäkligt kul har jag märkt i detta projekt. Och jag har flera spännande historier som jag mycket väl skulle kunna tänka mig göra manus till film av, men samtidigt vet jag vilket jättearbete som ligger bakom en film, så drömma kan man ju alltid göra. Ett mer jordnära projekt är väl att många av Sveriges turister skulle få upp ögonen för Falks Grav. Då skulle jag kunna berätta denna fantastiska och spännande historia på platsen flera gånger i veckan hela sommaren.

 

PER RIDING TRAKTOR

Per Wahlström bredvid en av alla de traktorer som står på hans gårdsplan

Om att gestalta Falk – Skådespelaren Oscar Steen ifrån Tidaholm berättar

Fokus; Inspelningsplats

Smedstugorna är tre mycket välbevarade så kallade smedstugor från slutet av 1700-talet placerade på Turbinhusön mitt i Tidaholm. Smedstugornas har flyttats till Turbinhusön från sin tidigare placering på Smedjegatan. De är inredda i så kallad “sekelskiftesstil” och visar en boendemiljö för arbetare vid Tidaholms bruk. Ursprungligen bodde smeder vid Tidaholms Bruk i stugorna. Varje stuga hyste två familjer som hade ett rum vardera och delade köket.

 

Du spelar rollen som Jonas Falk. Vad har du för koppling till Falks Grav?

Ungefär den samma som de flesta Tidaholmare och Habobor. Jag har fått historien berättad för mig under grundskolan. Jag tror nog att det var i årskurs två eller tre. Jag minns att där fanns någon sorts utställning på vinden i polishuset.

Har du någon likhet med Jonas Falk?

Att vara en envis jävel, att driva på saker även om de inte alltid är så genomtänkta. Sedan är jag ju lika gammal som han var när han avrättades, vilket ger en tankeställare.

Varför tackade du ja till att spela Jonas Falk och hur förberedde du dig för rollen som postrånaren Jonas Falk?

Jag fick höra talas om Johan och Johns projekt via djungeltelegrafen hemifrån. De är båda två vänner ifrån förr och jag tycker att det är fantastiskt roligt att få medverka i en film på hemmaplan! De viktigaste förberedelserna var kanske inte att läsa på om de sociala förutsättningarna. De var givetvis intressanta, men det som verkligen hjälpte mig var att se till vår samtid och hur människor idag, i Sverige, tvingas in i brottslighet och fattigdom. Det är lätt att distansera sig till historien när den läses som just historia, men historien om Jonas Falk är fortfarande dagsaktuell. Tyvärr.

Smedstugan i Tidaholm förvandlades dels till en förfalskarverkstad och dels till en pantbank. Dessa scener utspelas under olika perioder i historien. Det är två kritiska skeenden i Jonas liv. Hur förberedde du dig inför dessa scener?

Samma som ovan. Att skaffa ett nytt prästbetyg i mitten på 1800-talet kan liknas med att byta ut sin identitet idag. Allt vi sparar idag i databaser, lån, foton, läkarjournaler, belastningsregister, tweets osv. sov är våra prästbetyg idag. Pantbanksscenen är en häleriscen där man absolut inte behöver gå långt för att hitta beröringspunkter med vår samtid. Jonas behöver kapital, men saknar tillgångar. Han skaffar sig tillgångar illegalt och vill byta dessa mot kapital. Pantmannen vet att Jonas är desperat och sitter i maktposition och erbjuder ett mindre kapital än tillgångarnas värde. Jonas som agerar på illegal mark får finna sig i affären eftersom pantmannen agerar i maktposition. Jonas kan inte ta till hjälp utifrån och pantmannen kan lugnt profitera på Jonas situation. Dessa två situationer må ha hänt för mer än 150 år sedan men vill man närma sig psykologin hos Jonas så behöver jag inte se längre än nedför gatan.

Varit i Smedstugan tidigare?

Den är mindre än vad jag mindes den från dagisutflykterna. Nu undrade jag mest hur många familjer som bodde i varje rum.

Du var med under alla inspelningsdagar (dramasekvenserna). Hur var inspelningen? Vad förvånade dig?

Inspelningen var underbart smidig och rolig. Ett fantastiskt organisatoriskt konsstycke! Vissa dagar var längre, andra kortare. De som var längre var de med regn (avrättningen) eller som spenderades knäståendes på grus (fängelsescener). Känslan var att alla andra dagar gick väldigt snabbt, men det beror kanske på att man jobbade med så underbara människor.

Du som är uppväxt med historien om Falks Grav. Berätta en anekdot om Falks Grav

Första gången jag var ute vid graven så hade området blivit attackerat av en aggressiv parasit som skadade tallarna. Barren och barken trillade av. Resultatet var att hela området runt graven var täckt av roströda, infekterade tall avlagringar. Känslan av död hängde i luften.

Vad har du för drömprojekt?

Jag skulle vilja, som min morfar, starta någon form av kulturverksamhet på outforskad mark. Såsom en professionell teater i en stad som Tidaholm, älvdalen eller Kristianstad. Någonting som gör att mindre orter får tillgång till något så enkelt som aktuell konst. Och göra det till en naturlig del i vardagen. t ex Fredag 18:00 “Fan de kör Tjuvar nere på scenen klockan sju, hänger du med och så tar vi en öl sen på Bryggeriet”. En fungerande teater bör kunna anställa runt femton personer på heltid och med en bra verksamhetsplan skapa någonting som gör staden unik och hyperaktuell, varje säsong! Sedan skulle jag jättegärna sätta upp en enmansföreställning baserad på Errol Norstedts liv!

 

Oscar Steen tillsammans med Anton Ekenberg

Bilden är ifrån Filmen. Till vänster Anton Ekenber till höger Oscar Steen

3 Kors 1 Grav

Här kommer en unik bild på 3 av de kors som stått på Falks grav genom tiderna. 1. Det första korset (längst till vänster) är en mycket skicklig av rekonstruktion av hur det första korset som stod på graven troligen såg ut gjort av Peter Thornblad Eva Enström och Ida Dotevall. 2.Det andra har stått på graven men bedömdes vara av lite ringa design, korset befinner sig idag på hemlig ort men efter att svära att vi inte skulle röja korsets lokalisering fick vi se det med egna ögon. 3.Det tredje är helt enkelt det kors som står där idag.

Skapa illussionen om ett 1800-tal – Kostymören Ann-Louise Thornblad ifrån Hjo berättar

Fokus; Inspelningsplats Åsle Tå
Sverige största samling backstugor, en by med arton stugor från 1700-1800-talet. Stugorna ligger på sina ursprungliga platser, utmed den tågatan som går genom byn. Utöver boendestugor finns en smedja, skiftesladugård och kvarn. 1880 var byn som störst med sina 85 invånare. Därefter gjorde industrialiseringen i Sverige och emigrationen till Amerika att Tån började avfolkas. På Åsle Tå spelades scenerna till fattighuset, Lotta och Claes hem och bymiljöer in.

Vem är Anne-Louise Thornblad?
Anne-Louise är en 50 årig kvinna bördig från Hjo och har nyligen flyttat till Trollhättan. Hon har alltid haft intresse för konst, kultur och film. Älskar att dyka in i böckernas värld. Gärna historiska berättelser, både fiktion och historier som grundar sig på fakta. Och det är den vanliga människan i historien som är det spännande. Ann-Louise är både en praktisk och kreativ människa som älskar utmaningar.

Du jobbade som Kostymör och ansvarade för kläderna till filmen. Med tanke på alla olika scener och skådespelare så kan man lätt förstå att det ligger ett stort arbete bakom. Hur gick detta arbetet till?
När jag väl beslutat att anta utmaningen att vara kostymör i projektet kände jag nästan panik. Detta är mitt första kostymuppdrag av större karaktär där jag varit ansvarig. Det första jag gjorde var research, läste så mycket jag kom över. Besökte en del museer och miljöer för inspiration. Mitt intresse för historia, berättelser och händelser var till mycket hjälp här. Under tiden läste jag manuset , satte mig in de olika karaktärerna som fanns med. Manusförfattaren och jag hade flera träffar där vi diskuterade hur min bild och hans bild av karaktärerna stämde överens. Utifrån detta skapade jag en bild av hur jag ville att karaktärerna skulle se ut. Efter detta arbete började kostymjakten. Åka runt till olika föreningar som var generösa och lånade ut kläder. Där på plats gå igenom deras kostymförråd och välja det som kunde vara till användning. Vi hyrde även kläder från en teaterförening. En del köptes från second handbutiker och syddes om. Som i många projekt var budgeten begränsad och till saken hör här att de kläder som fattigmannen använde då var lin och ull, idag är det ju det omvända att det fina och dyra är just lin och ull. Till postiljonens dräkt t.ex. användes t.ex. gamla militärfiltar för att få den rätta rustika känslan. Vi köpte även in tyg för sömnad.

Vilka kläder var de svåraste? vilka scener var de svåraste?
De svåraste kläderna var de som skulle filmas nära och utsättas för en del våld skulle man kunna säga. De syddes upp till produktionen för att de inte fanns att hyra eller låna Postiljonens dräkt, brudklänningen, samt de kläder som skulle vara riktigt smutsiga och slitna. Att smutsa kläder innebär ju också att de ska göras rena. Vi använde en hel del lånade äldre kläder och även museumföremål. Dessa krävde ganska mycket efterarbete med rengöring på ett skonsamt sätt. Vi hade flera duktiga människor här som sydde upp kostymer.

Den mest krävande scenen var avrättningsscenen på svedmon. Där det var med många statister och väldigt mycket kostym att hålla ordning på Det regnade i stort sett hela den dagen och alla yllekläder blev blöta.

På Åsle Tå spelades flera olika miljöer in. En svår scen är den på fattighuset där Jonas Falks mamma hamnar. Enligt etnologen Inger Widhja så var fattighuset samhällets absoluta botten. Hur gick arbetet med denna scenen till? På vilket sätt kunde du bidra till känslan av misär?
Till Fattighusscenen valde jag enkla material med grov struktur , med till stor del dova färger.

Vilken koppling har du till Åsle Tå? Har du varit där tidigare?
Jag besökte Åsle tå för första gången som barn och fångades av tidsresan och atmosfären. Jag var kanske inte mer än 5-6 år. De små husen, lukten är nåt jag alltid kan plocka fram ur minnet. Jag har också besökt Åsle tå med mina egna barn vid flera tillfällen.

Berätta om inspelningen?
Inspelningen var krävande. Dagarna började redan kvällen innan inspelningen, med att plocka fram och gå igenom de kläder som skulle köras ut till inspelningsplatsen. Samt att ha med ett reservlager för alla eventualiteter. Sedan vara med på set hela dagen och klä skådespelare och statister. Efter inspelningsdagens slut packa ihop och åka tillbaka till kostymförrådet för att börja packa inför nästa dag. Arbetsdagarna under inspelningen var från 6 på morgonen till 23 på kvällen de flesta dagar. Men resan med inspelningen var så inspirerande och lärorik så den var värd varenda timma. Att jobba med glada duktiga medarbetare, engagerade statister, vuxna och barn , ger så otroligt mycket positiv energi. En själslig boost

Vad i projektet lockade dig att vilja engagera dig?
Det som lockade mig mest med projektet var att jag skulle få vara med och skapa detta historiska skådespel med kostymerna. En del till är att det är en legend och har lokal anknytning där jag är född och uppväxt och att produktionen från början hade en tanke om att använda sig av lokala skådespelare.

Berätta en anekdot om Falks Grav eller om filmen
Har ingen direkt anekdot om filmen, men när vi var och spelade in scenerna på Karlsborgs Fästning är där en scen där Jonas berättar om sina synder och hur han är beredd att möta döden blir jag så tagen att jag börjar gråta.

Ett annat fint minne är från svedmon där en liten kille som hette Arvid kommer fram till mig efter inspelningsdagen (och det var en riktigt lång och blöt dag , framförallt för barnen) och ger mig världens bamsekram och tackar för att han fick vara med.

Vad har du för drömprojekt?
Jag skulle vilja göra ett historiskt drama, i stil med Falks Grav med en stor budget.

 

Bymiljö, inspelad i Åsle Tå.

Bilden är tagen ifrån filmen, platsen är  Åsle Tå i Falköping.